Jag lyssnade på ett inslag i morse i Godmorgon Världen där Anders Borg kommenterade ett inlägg av Kurt Junesjö. Det intressanta med honom är att han inte alls är populist (nej, jag menar verkligen det!), utan forskare. De som läser honom som populist tror jag missar mycket av det han faktiskt försöker göra. Såvitt jag ser är principen "look at the facts" och utforma politiken därefter.
Men det är inte oproblematiskt.
Den första invändningen, och en som ofta görs, är att en sådan attityd accepterar en av motståndarnas grundpremisser: att samhället kan planeras, styras och konstrueras efter vetenskaplig metod. I korthet: vändningen från ideologi till empiri förvandlar ett idéburet parti till en teknokratisk kommitté.
Den invändningen tror jag i och för sig kan bemötas i sak (jag tror att det går att resonera kring hur ett samhälle kan förändras mot mer inslag av spontan ordning, och att det går att peka på en förändringsordning som delvis sammanfaller med den som Borg nu lägger fast). Förmodligen är just denna första invändning mer allvarlig ur ett kommunikationsperspektiv: räknesmedjan producerar inga *berättelser* som kan vinna val. Men å andra sidan är den nuvarande partiledaren sin egen berättelse.
Så summa summarum tror jag att denna invändning är mindre allvarlig. Men det finns en annan invändning som är mer oroande, och grundläggande.
När vi studerar ett samhälle för att se vad som fungerat och vad som inte fungerat finns det ett grundläggande metodproblem som består i att skilja exogena från endogena orsaker. Vi måste försöka separera ut i vad mån faktorer i samhället påverkat utvecklingen och i vad mån faktorer utanför samhället påverkat utvecklingen.
Den som, likt Kurt Junesjö i dagens Godmorgon Världen, ger kollektivavtal och den svenska modellen äran för att Sverige varit det bästa landet att äga aktier under perioden 1903 till 2003 påstår därmed indirekt att den svenska utvecklingen främst berott på endogena faktorer, och dessutom påstår han att det går att separera ut vissa endogena faktorer som särskilt viktiga - som kollektivavtalen.
Ur ett rent vetenskapsteoretiskt perspektiv måste man då fråga hur Junesjö kan leda i bevis att kollektivavtalen spelat denna roll? Svaret kan endast ges genom omfattande forskning och analys, om ens då.
Till sist landar varje diskussion av det svenska välståndets rötter i denna fråga, och det finns ett antal slarviga och slängiga positioner som man bör undvika. Den första är kanske vanligast på den borgerliga sidan och består i att man hävdar att alla välståndets grunder är exogena. Den andra regeringens spegelargument: att alla välståndets grunder är endogena.
Ingetdera är en riktig bild av verkligheten.
Det skulle vara intressant att höra forskaren Anders Borg redovisa sin bild av blandningen av endogena och exogena faktorer i Sveriges utveckling. När jag lyssnade i morse fick jag en känsla av att Borg i stor utsträckning menar att det relativa välståndets grunder till största delen är endogena, men jag kan ha fel.
Om jag inte har det har Borg ett kommunikationsproblem: om den svenska modellen - framvuxen under socialdemokratisk hegemoni - är tippentoppen kan väljarna med rätta fråga varför de inte skall lita på socialdemokraterna en mandatperiod till.
Kampen om mitten legitimerar socialdemokratins maktanspråk.
