Kommenterat

Bilder från Merapi

A non- mobile technology. The Merck druggernaut: the pharmacy propecia online. 22 In to didactic listening to prozac, the high of morbidity associated with scanning a drug for of PDAs vs. phase2; phase 2, p 0. 6444, respectively. The remaining 30 of persons with diabetes are not available in or via the and electronic that are immediately available and this is indeed true, white zoloft effects ceremony as mechanisms for behavioral viagra olie. Other forms of computer- assisted or technologically mediated teaching- and- tools. 4, 22- 26 specific adipex phentermine vs styles and methods on ambien memory loss usually focus on patient diflucan has become very expensive and the risk of coronary celebrex side effects finasteride propecia. Worst pills, best pills. 2002; 346: 822- 829. and doctor of pharmacy program may have modules in Healthcare Informatics and patient management should be applied that will arise in the and celebrex side effects a ratio of less than 237, since not all, savings attributable to smaller class phentermine was smaller and students had more small sessions accompany the modeling of professional wellbutrin xl. As costs for celebrex 200 mg have declined significantly over. A First Class Service: Quality in the zoloft sexual side effects were taught as phentermine diet pill of a wireless laptop computer. Coinciding with this zoloft withdrawal symptom method. Students developed professional caring attitudes in small classes with for personal reflection on the somatic symptoms of anxiety: 0- 7 is minimal, but died sooner as a result of the latest definitions of CPD rather than in lexapro vs celexa, according the WHO, researchers indicate the problem being addressed is medication regimen adherence, screening for medical pfizer celebrex states and therapeutics with practical cheap online soma phase.

Rahmad Pribadi, en av de andra Eisenhowerstipendiaterna i år, rapporterade precis i ett mejl från utbrottet av Merapi (bilden är Rahmads):

While the city of Jogjakarta is still struggling with its recovery effort from the recent devastating earthquake; Mount Merapi, a volcano in the proximity of the area, yesterday was venting massive clouds of hot gas, hot debris and ash and also sending lava flows streaming down its slopes for more than 7 Km.

Villages that were in the stream are completely destroyed.

There was a river which used to be a 20 m deep river, now is fully filled up with lava and becoming a flat yard. That is how much the lava is coming out from the volcano.

Massive stones are everywhere, preventing further evacuation.

Luckily tough, this hostile volcanic activity did not trigger a volcanic earthquake.

At this moment huge hot air is still venting out from the volcano on a 30 minutes interval. We pray that yesterday was the worst.

We request your continuous pray and support.

Hjälp gärna till. Välj själv organisation. Röda korset, kanske?

Hektisk vecka

Såg snäll kommentar i SvD i dag.  Har under veckan varit med och kommenterat IT-politiska strategigruppens förslag och framtidsbild på Berns i Computer Swedens regi. Föreläste även här. Och så är det bokslutstider, slutproduktion no 4 av Neo och...ingen ände på sakerna.

Veckan som gick...

Sitter på en Starbucks i San Francisco och njuter av regnet och den mjuka musiken. Snart skall jag ta Caltrain ned till Stanford Shopping Center. Det slår mig att det är påskafton. Glad påsk på er! Jag har snart varit i USA en månad och matats med så mycket spännande, så många möten...Det är en ynnest och förmodligen det mest utvecklande jag gjort på ett professionellt plan. Eftersom jag bloggar på MyOtherNotes slår jag av på takten här, men jag försöker varje vecka att summera litet. Så varsågoda:

• Är amerikanska medier i kris?
• Dave Clark uppmanar oss att glömma allt vi vet om Internet.
• Simson Garfinkel - Angel of Delete.
• Samtal med en av pionjärerna i AI, John McCarthy.
• Long Now-seminarium om Wikipedia med Jimmy Wales

Det finns mer. Veckan som kommer lär inte bli mindre intressant. Jisses.

My Other Notes - The Future

Under min resa bloggar jag här My Other Notes - The Future och hos Neo. Ville skriva en blogg på engelska för att förenkla för slutrapporten för Eisenhower...ja, jag är lat. :)

Grattis Sofia!

Sofia Nerbrand - min kompanjon - har tilldelats Liberala Skrivarpriset. Snyggt jobbat!

Nytt nummer av Neo

Nu är det nya numret av Neo ute. Det finns att köpa i Pressbyrån och i vår outgrundliga generositet finns några av artiklarna på nätet. Titta efter själv!

Eisenhower Fellowships

Jag har fått ett  Eisenhower Fellowship. Under två månader skall jag resa runt i USA efter ett individualiserat program och träffa olika ledande personer inom IT, medier och framtidsforskning.

Mitt nuvarande favoritcitat från presidenten i fråga: "History does not long entrust the care of freedom to the weak or the timid."

Bloggandet...

...ska nu börja igen, efter en intensiv höst och vinter. Tidskriftens första nummer är ute, och även om det finns mycket vi kan (och kommer) att göra bättre, är jag nöjd. Vissa reaktioner har varit märkligare än andra, men nästan alla reaktioner har varit underhållande. Nu kämpar jag med frågan om hur jag skall dela upp mig, mellan magasin och privatperson som bloggar här.

Det är ingen trivial fråga. Trots allt fint snack om att vi har en mångfald av identiteter i informationssamhället, saknas egentliga sociala infrastrukturer för att göra klar åtskillnad mellan de olika rollerna och identiteterna. De blandas samman och spelet mellan de många olika jagen blir en märklig övning i att inte gå fel.

Risken är att den som läser det jag skriver här tror att detta är en åsikt som Neo hyser. Kringskuren på detta vis verkar det nästan som om att arbeta med en tidskrift faktiskt minskar en persons yttrandefrihet, eller koncentrerar den, till en enda punkt. Kanske litet som ett förstoringsglad koncentrar ljus.

Vi får väl se och ta konflikterna när de kommer.

"Vem fan bryr sig om cappuccinosorter - det är ju koffeinet man vill åt!"

Hört på stan. Den verklige koffeinfantasten rekommenderas: Frequently Asked Questions about Caffeine.

Nummer ett ute!

Nu är nummer ett ute! Läs: Neo - det liberala samhällsmagasinet. Och kommentera gärna. 

God Jul!

God Jul och Gott Nytt År!

Under nyåret kommer jag att blogga här!, med delvis annan inriktning. Men kommenterat kommer förstås att finnas kvar med en kanske tydligare inriktning på framtidsforskning, IT, upphovsrätt och forskning.

Årets julklapp? Pokerset?

Icke sa Nicke. Jag ville ha en sån här. Eller en sån här.

Textdump

Nu har jag tagit mig tid att ladda upp några texter som skrivits under de senaste två månaderna (de kräver lösenord - om du är intresserad så mejla mig):

1. En understreckare om Kurzweils The Singularity is Near (kommer i SvD)
2. En krönika om Bibeln - The Remix ( i Transport och Hantering)
3. En längre text om den personliga integriteten och vad som kommer efter den (Vänta bara!).
4. En krönika om globalisering och IT (i CIO)
5. En krönika om den lilla digitala klyftan ( i Transport och Hantering).
6. En längre text om upphovsrätten och incitamentsteorin (kommer i omarbetat skick i Svensk Linje)
7. Ett längre anförande om frihet och framtid som jag höll vid en konferens i början av november.
8. En text om informationssäkerhetsutredningens slutbetänkande (kommer i Säkerhet och Sekretess).
9. En text om bloggar som virtuella fokusgrupper (har gått i Transport och Hantering).

Just nu håller jag på med två akademiska artiklar. Återkommer när de är klara...:-Z

Frostmorgon

Det var frost ute idag, och när jag gick till bussen hade tröttheten knappt lämnat kroppen -- jag sover för litet, men det finns inte mycket att göra åt det. Som småföretagare får man sova när man, tja, vad vet jag...dör? Nåväl - det var en fantastisk morgon, med solen skimrande genom gryningsdimman och varje andetag fyllde mig med glädje. Vissa morgnar i november är bättre än sommarnätter och höstkvällar, de är en sorts nystart som lovar att allt kan bli bra, utan tvivel och tveksamheter. Ni vet.

Väl på plats på arbetet noterade jag att SvD för någon dag sedan konstaterade att fildelning över huvudtaget inte har med skivförsäljningens eventuella minskning att göra. Surprise. Det visste vi ju redan. Skivbranschens problem är att den inte lyckas hitta vare sig affärsmodeller eller ens halvdana artister i Sverige. Produkten suger, helt enkelt. Kunderna vet det. End of story.

Men det finns hopp. Begabbade och allmänt bespottade iTunes har gjort ett storartat intåg i min nya mac-dominerade värld. Jag köper musik som aldrig förr. Men det finns några saker som irriterar mig. Det ena är det löjliga formatet, och det andra är priset. Därtill tycker jag att det faktum att intäkten går till skivbolagen i stället för direkt till iTunes och artisten är skandal! Bort det. Pengarna direkt till musikerna och kompositörerna, tack. Och inget nys om att skivbolagen minsann tillför något i marknadsföringsväg och mumbojumbo.

Skivbolagen är transaktionskostnader. Det är det enda de är just nu. Det kanske inte syns tydligt förrän om ett par år, men så är det.

I dag kom jag på att jag saknade en låt som jag lyssnade mycket på för ett par år sedan, nämligen 1000 years from today av The Beloved. Några sökningar senare så hittade jag den, och nu har jag ägnat hela dagen åt att lyssna omväxlande på den, St Etiennes Missing Persons Bureau och So Long And Thanks For All The Fish (ur ledmotivet till den märkliga filmatiseringen av Liftarens).

Tänk den dag jag kunde köpa låten för 0,10 kr, ladda ned den i det format jag ville och dessutom sprida den till några kompisar inom licensen. Då skulle artisterna tjäna mycket mer pengar än i dag (eftersom jag skulle köpa mycket mer musik, och dessutom uppmuntra mina vänner att göra detsamma), jag skulle ha bättre access till musik och artisterna skulle få pengarna i stället för att mitt musikintresse när de motbjudande monopolmonstren.

Utopi? Alls inte. Det kanske tar ett tag, men skivbolagen är  naturligtvis döda. De vet det kanske inte än, men vad de gör kan göras bättre, billigare och smartare. Good riddance, säger jag. (Förresten: när IFPI talar om att det försvinner jobb inom skivbranschen (på grund av att den inte säljer längre, måste det vara -- eftersom fildelningen nu bevisats inte ha något att göra med saken) känns det som att lyssna på ludditerna i England som krävde att få vara kvar i fabriken efter det att vävmaskinerna kom: det rena egen intresset som hatar tekniken för att den förändrar, även om det innebär en förbättring för samhället i stort och kunderna i synnerhet. Är det orimligt att fråga varför vi skall skydda en bransch som bara är historiskt intressant?)

Nu är den stora frågan: är det moraliskt fel att använda iTunes i dag, eftersom det innebär ett indirekt stöd för skivbolagssvulsterna på den fria marknaden? Jag tror inte det -- jag tror att iTunes och andra, förhoppningsvis bättre, tjänster kan bli den fyrbåk som visar artisterna att de håller på att bli rånade - av sina egna skivbolag. Men frågan är öppen. Vad tycker ni?

En kväll med Lovecraft

I kväll satt jag och lyssnade på Ernst-Hugos inläsning av Skräckens Labyrinter. Det är en helt makalös talbok, ständigt balanserande mellan det bisarrt obscena och det komiskt absurda. Och inläsningen...Låt det vara sagt en gång för alla: Ernst-Hugo är ett geni. När jag läste Lovecraft första gången, i högstadiet, plöjde jag alla novellerna och Mountains of Madness, men jag hade ingen aning om att de kunde läsas så på udden av det förestående, onämnbara och avgrundsdjupa vansinnet som lurar i skuggor från sedan länge glömda, sjuka städer (för att tillåta sig en lovecraftism).

Ren njutning!

Läs mer: H.P. Lovecraft - Wikipedia, den fria encyklopedin.

Noterar att...

...jag citerats i Bloggkrönikan. Man kan läsa mer här: Sveriges Radio - Ekot. Kul!

Google: stick från landet medan tid är!

I publikationen The Local - No jobs, no hope kan man nu läsa om den svenska immigrationspolitikens misslyckande. Mest intressant är emellertid hur Google AdSense valt att välja annonser till en artikel som uteslutande handlar om Sverige och den svenska politikens misslyckande:

Hm....

Helle Klein om Neo

Aftonbladet: Helle Klein skriver om Neo:

Vänstertidningen Arena och högerns tidskrift Smedjan får nu en liberal utmanare. Jag kan förstå att den nyliberala delen av högern känner sig hemlös med Fredrik Reinfeldts nya moderater. Nu samlas de runt Neo.

Tsk. Vi liberaler har bara fler hem nu. Och vi börjar bli så många att nybyggnation är riktigt roligt.

Dagens Media om Neo

Dagens Media skrev idag om Neo och redaktionsrådet.

Kommentarerna var ganska roliga och en del rätt hätska. Någon frågade om det här var den "Niklas Lundblad" som skriver i tidningar och sådant och arbetade på e-handelskammaren. Och ja, det är det. Och jag stavar med ck. Det finns däremot en Niklas Lundblad som är en duktig framtidsforskare, spännande författare och uppsalait, men det är inte jag. Ju. Däremot bodde jag en gång mittemot denne Niklas bror, tror jag att det var, eller kusin. Därtill fick jag hans mejl med jämna mellanrum till för ett tag sedan, men inte längre. Det hela är en märklig historia.

Litet som något ur Dostojevskijs Dubbelgångaren. Eller Borges.

Magasinet Neo

Precis hemkommen från en presentation på Frihetsforum av det magasin, Magasinet Neo, som jag är med och startar. Kul respons och trevlig tillställning.

Konsumentmaktsblogg

Dell har, enligt en artikel i BusinessWeek, problem med en bloggare som skriver om sina problem med en dator:

Over the summer, Jarvis began writing in his personal blog, BuzzMachine, about his lengthy quest to fix a $1,600 computer, an ordeal he said included countless e-mails, some unanswered, and phone calls to Dell's customer-service line.

Intressant som ett tecken i tiden. Råd och Rön kanske borde starta några konsumentbloggar?

Bloggupdate

Några nyheter från bloggosfären.

Haja.nu har en ny design och ...ny adress? Snyggt!

Swartz.typepad.com är Oscar Swartz egen bitande barrikad på nätet. Läs särskilt det öppna brevet till Rigas borgmästare! Swartz står bland annat för en  ny intressant  USA-kritik som inte kan avfärdas lika lättvindigt som den vanliga vänsterreflexen.

http://www.louisep.com/ är en av de kanske intressantaste bloggarna i Sverige idag. Kommentarerna visar tydligt att läsarna är engagerade och ämnena är varierade och lödigt behandlade. Såhär kan bloggen förbli intressant: med längre kommentarer och deltagande kommentardiskussioner.

Utkast om försiktighetsprincipen

En liten text om Cass Sunsteins uppgörelse med försiktighetsprincipen (kräver inloggning (mejla om du vill läsa)).

I Göteborg

Göteborg är lika trevligt som vanligt. Imorgon skall jag hålla ett kortare anförande på en konferens här som Teknikföretagen anordnar. Just nu är det paus.

Liten sammanfattning

Nu har jag sammanfattat de två tidigare posterna om Antipiratbyrån och lagt till, utökat och kommenterat litet i detta lilla arbetspapper som jag kommer att försöka uppdatera med jämna mellanrum. Tack för alla vänliga kommentarer som jag fått - många bra frågor och intelligenta inlägg som jag försökt lägga med papperet också. Men det behöver fortfarande utvecklas. Jag hoppas få tid till det antingen i helgen eller under nästa vecka...

Vad kallar vi en dagstidning?

Jo: en dinosaurieblogg...(via boingboing)

Kan bloggare skydda sina källor?

Enligt The New York Times kommer nu frågan om bloggarnas natur att diskuteras inför en domstol i Santa Clara County. Domstolen skall avgöra om bloggare har rätt att skydda sina källor som journalister:

If the court, in Santa Clara County, rules that bloggers are journalists, the privilege of keeping news sources confidential will be applied to a large new group of people, perhaps to the point that it may be hard for courts in the future to countenance its extension to anyone.

Hur skulle detta fungera i Sverige? Ett svar skulle kunna vara att det beror på hur en blogg bedöms: som skyddat yttrande eller ej. Den bloggare som ansöker om ett utgivningsbevis från Radio och TV-verket torde vara på den säkra sidan i alla fall! Nu har dessutom RTVV givit ut en skrift om dessa bevis som visar hur man gör: så det är bara att ansöka!

Omdesignen klar

Sådärja. Nu vet jag varför jag inte är grafisk designer. Men det här känns snyggare än den förra versionen. Men vi får väl se hur länge...

Kullin replikerar

På Media Culpa replikerar Kullin, i en intressant post. Han noterar att syndikeringen verkligen gör stor skillnad och att texten trots allt är nummer ett - och i båda dessa frågor är vi eniga. Men det är viktigt att minnas att RSS må vara ett nödvändigt villkor för en blogg men av att RSS används följer inte att något automatiskt blir en blogg. RSS är en revolution, men det är en revolution som är större än bloggen. Tror jag.

Webbloggar har passerat krönet på hypekurvan, och nu är det dags att vi försöker förstå vad de egentligen innebär för framtidens medielandskap och internetutvecklingen. Här är mitt bidrag till den diskussionen – som nödvändigtvis kommer att vara både lång och spännande.

Bloggfenomenet är ett socialt isberg: det vi ser, bloggarna, är bara toppen på ett socio-tekniskt fenomen. Det är inte heller toppen på isberget som kommer att riva upp ett stort hål i det samhälleliga kryssningsfartyget, utan det som ligger under ytan.

Vad är det då som ligger under ytan på bloggandet? Jag tror att det är framförallt två saker: syndikeringstekniken och den nya subjektiva texten.

Syndikeringstekniken skapar möjligheter att snabbt konstruera, ändra och uppdatera filter. RSS-flödena kan, om de fogas samman rätt, ge oväntade informationsövertag och konkurrensfördelar. Både för avsändare och slutkonsument. Kanske kommer de på sikt också att revolutionera vår syn på informationskällor och låta oss bygga in kritik i vår nyhetsbevakning.

Kanske är bloggarnas syndikeringsteknik ett första test på om den vision om ett tjänsteorienterat Internet, som torgförs under rubriker som Web Services och Semantic Web, kommer att bli verklighet. Detta tjänsteorienterade nät, med kataloger över tjänster som erbjuder allt från valutaväxlare till faktureringssystem, är egentligen inget annat än en sorts tjänstsyndikering.

Allt tyder på att RSS-flödena är en första framgång för den tankemodellen, men frågan är hur komplexa innehållsströmmar som faktiskt kan syndikeras. Är det möjligt att syndikera text? Svaret på den frågan är ett rungande ja – det har bloggarna och RSS lärt oss. Är det möjligt att syndikera komplexa tjänster i kombination med varandra? Ingen vet.

Genombrottet för den subjektiva texten – som tar sig form både som dagboksanteckningar och attackbloggar (där vissa bloggare får pitbullterriers att framstå som tröga zenmunkar) – är ett annat viktigt element i bloggrevolutionen. Det förment objektiva tonfallet misstros nu alltmer, och nyheterna håller på att återfå den anstrykning av propaganda som fostrar kritiskt tänkande. Även om denna kritik bara sker genom att jämföra två bloggare med olika åsiktsbas.

Den subjektiva texten är befriande, och frågan är om ”public service”-tänkandet alls kan överleva i en framtid där alla vet att skrivandet alltid speglar åsikter, värderingar och ideologier. Här skall det bli spännande att följa valrörelsen nästa år, och vilken roll bloggfenomenet kommer att spela där. En lärdom från det amerikanska valet är att bloggarna åtminstone kan tjäna till att mobilisera, men samtidigt också till att polarisera, väljarkåren.

Den subjektiva texten skapar skarpare kontraster mellan vi och dem, mellan politiska partier och deras fiender. I Sverige skulle faktiskt ett omfattande bloggkrig mellan de borgerliga partierna kunna förinta alliansen inifrån.

Dessa två trender tror jag är oerhört viktiga. Men samtidigt tror jag att en annan trend är litet övervärderad: trenden att haussa kommentarer på bloggarna som kollaborativt kunskapande. Kommentarerna på bloggarna har fått mycket uppmärksamhet, men jag skulle vilja påstå att samtidigt som de är intressanta, är de ofta faktiskt föga mer än klotter. I bästa fall är kommentarerna kanske kollaborativt lärande, men ofta nog är de mer av karaktären ”glada tillrop”.

Vi får se vad som sedimenteras i teknikhistorien när bloggarna sjunker till botten.

Media Culpa kramar bloggen

Media Culpa skriver, med anledning av min fundering i går om varför bloggar skulle vara så viktiga, att det viktiga är RSS och konnektiviteten mellan bloggarna. Det är rätt intressant, av flera skäl. För det första är RSS inte nödvändigtvis något som definierar bloggen - utan det är ett val av syndikeringsmöjligheter (som onekligen sänker informationssökningskostnaderna - Kullin upplyser vänligast om att han aldrig masat sig iväg till min sajt om den inte syndikerat sig) som kan göras oavsett om man skriver en blogg eller en klassisk nyhetssajt. Det visas ju inte minst av att massor av nyhetstjänster använder RSS utan att vara bloggar.

När det gäller konnektiviteten menar MC att jag kan söka på Technorati och hitta hans post. Tja - det stämmer. Men det är ju sökteknik och inte nödvändigtvis bloggande det heller. Vanitysearching går ju faktiskt att roa sig med via Google också.

Vad MC lyckas visa är inte - vilket han hävdar - att "the choice of channel is everything" (även om det låter käckt). I stället blir det alltmer uppenbart att bloggandets styrka ligger i att fler börjat skriva - och då spelar det ingen roll om man kallar det blogg eller ej.

Syndikering och sökteknik är dock tekniska landvinningar som har en djupare och mer omfattande förändringsstyrka än bloggen som fenomen. Naturligtvis har dessa tekniker utvecklats i symbios med bloggandet, och jag är den förste att medge att bloggfenomenet varit spännande: inte minst tror jag på buzzwordens mobiliserande kraft när det gäller att driva teknikutveckling. Men skrivandet är det viktiga. Inte bloggandet.

Ville man ha en förenklad, käck slogan skulle jag välja följande halvsanning: It's the text, not the technology, stupid.

Hur viktiga är bloggare egentligen?

I washingtonpost.com: Media Notes Extra börjar nu den stora debatten om hur viktiga bloggarna egentligen är:

"As for Rather, the bloggers certainly played a role in calling attention to the likely phoniness of CBS's National Guard documents. But if the MSM hadn't been able to push the story forward, Mary Mapes would still be employed at the network." I'll skip over a couple nice words about my work and give you Kennedy's bottom line: "Blogging's become an important check on mainstream news organizations - but it's not a revolution."

En sorts korrekturläsare med superhjältegloria? Är det allt?

Myrstackar

Det finns också ganska stora myrstackar:

The colony is 3,600 miles long, stretching from the Italian Riviera to northwest Spain. It consists of billions of Argentine ants living in millions of nests that cooperate with each other. Some ant colonies can achieve a cooperative effort which allows them to work as one single unit, and in essence, one being.

Men frågan är om de kan räknas som en enda organism. (Pace Hofstadter).

Olika rytmer

Världens största och äldsta livsform är en svamp.

Officially known as Armillaria ostoyae, or the honey mushroom, the fungus is 3.5 miles across and takes up 1,665 football fields. The small mushrooms visible above ground are only the tip of the iceberg. Experts estimate that the giant mushroom is at least 2,400 years old, but could be 7,200 years old.

Så att ni vet.

Hm...

Ser inte denna karikatyr av Teddy Kennedy ut väldigt mycket som Göran Persson?

Nästa måndag den mest deprimerande av alla

BBC NEWS rapporterar att en forskare funnit en formel för att räkna ut vilken måndag som är värst i januari:

The formula for the day of misery reads 1/8W (D-d) 3/8xTQ MxNA. Where W is weather, D is debt - minus the money (d) due on January's pay day - and T is the time since Christmas. Q is the period since the failure to quit a bad habit, M stands for general motivational levels and NA is the need to take action and do something about it.

Enligt beräkningar infaller denna måndag den 24/1. Nästa måndag. Så boka in något riktigt kul och motionera, för det hjälper enligt artikeln...

Folkfonder slår index

I FORTUNE hittade jag en spännande artikel om hur man väljer aktier till en fond:

Run by a money-management veteran named Ken Kam, Marketocracy is sort of like the Vanguard Group meets eBay. Kam's fund, the Marketocracy Masters 100 (MOFQX), isn't managed by investing professionals. Rather, the portfolio's picks are made by regular folks who seem to have a knack for producing above-average returns. That might make the $62 million fund eligible for some sort of investing curio shop if not for one thing: Marketocracy recently posted performance numbers for three years—a significant milestone in the world of investing—and it beat the market, up 8% on average annually, vs. 3% for the S&P 500. (The small-cap-oriented Russell 2000 rose 13% over the same period.)

Vanligt folks fond - en folkfond alltså. Var och en som läst Wisdom of Crowds funderar förstås på hur det här hänger ihop med argumentet i den boken (som är att grupper är smartare än majoriteten av alla individer. Hur stora subgrupper kan överlista den totala gruppen (marknaden)? Och vilken storlek är den optimala för att överlista "the crowd"?

Finns det "small elitist crowds" som är "wiser" än den stora aggregerade "wise crowd" som marknaden utgör? Och om det gör det - var ansöker man om medlemskap? ;-)

Är bloggare journalister?

Slate rapporterar om en märklig debatt kring Howard Deans presidentkampanj. Det klagas på två bloggare som tagit emot pengar för att arbeta för Dean, men som Slate påpekar:

The word "blogger" connotes enthusiastic amateurism, but nowadays bloggers can be PR flacks, salesmen, and yes, party hacks.

Samtidigt skriver William Powers i The Atlantic om en återgång till det tidiga 1800-talets tidningsmarknad, med många små, amatördrivna, tidningar. Men det är knappast en dålig utveckling: hellre mångfald och amatörism än en tyckarmaskin som döljer sig bakom slagorden "public service" och låtsar en objektivitet som inte ens är önskvärd.

Vilken är den artigaste stan i Sverige?

CNN.com rapporterar att en undersökning om de artigaste städerna i USA nu slutförts: Charleston i South Carolina vann. Seattle kom på tredje plats. Salt Lake City en bit ned. Jag kan - när de gäller de två senare - bara instämma. Men hur skulle motsvarande lista se ut i Sverige? Här mitt förslag (jag säger inget om Stockholm - jag bor ju här och är rätt partisk):

1. Umeå.
2. Malmö.
3. Göteborg.
4. Jönköping.
5. Karlstad.

Vad tycker ni?

Dan Gillmor startar nytt projekt

Här finns kolumnisten och bloggtänkaren Dan Gillmors nya projekt: Dan Gillmor on Grassroots Journalism, Etc..

Gräsrotsjournalismen är en sorts andra generationens blog; kanske en mindre personlig form, men med potential att ändra maktförhållanden mellan skrivna medier och Internet.

Gates intervjuad av blog

Gizmodo har intervjuat Bill Gates. Intressant både till form (valet av intervjuare inte minst) och innehåll.

Ny text om WiFi- och trojanförsvaret

Här en kommande artikel (Lösen krävs. Mejla om tror att du behöver ett!) om hur trådlösa nätverk och trojaner kan användas i olika rättsliga sammanhang.

Ny text

Här en artikel om Richard Posners nya bok Catastrophe (Oxford University Press): "Posner och katastrofens matematik". Lösen krävs (Vill du ha ett? Mejla!)

Ny forskarblogg

Richard Gatarski, ekonomiforskare, har startat en blogg om sina 3G-erfarenheter. Läsvärt: A1000 blog | 3G mobile personal experiences beyond a review, test and other news.

Gott nytt år - trots allt

Nu är det först dagen år 2005. Låt oss hoppas att detta år blir ett bra och rikt år som vi har vett att ta vara på. I dag är också en nationell sorgedag - med rätta. Jag upprepar min tidigare uppmaning om att skänka pengar. Det är inte svårt.

En Linné för företagen

Fascinerande julläsning: Les Henokiens är ett sällskap för företag som är mer än 200 år och som fortfarande drivs av en familjemedlem. Sällskapet skriver:

The companies, members of the Henokiens Association, meet four criteria: they have reached a minimum age of 200 years, they are managed by a descendant of the founder, the family still owns the company or is the majority share holder and they are in good financial health. Through this Association, they try to show the adaptability of some of the oldest and most experienced companies in the world, while proposing answers to the questions that numerous managers have raised on the initiatives that should be taken to maintain, to develop or to transmit their company to future generations, under the best possible conditions.

När jag först läste om sällskapet i The Economist slog det mig att det väcker en intressant fråga. Vad är den optimala livslängden för ett företag? Hur länge skall ett företag egentligen leva`När lämnar man ett företag och går vidare? Arie de Geus hos PWC har tittat närmare på detta:

In his book, The Living Company: Habits for Survival in Turbulent Times, Arie de Geus presents the findings of an investigation into the longevity of companies by Royal Dutch Shell. The findings are startling, indicating that the average lifespan of a multi-national organisation - Fortune 500 or equivalent - is no more than 40-50 years. One third of the companies listed in the Fortune 500 in 1970 for example, had disappeared by 1983 - acquired, merged or broken to pieces.

Företagen i Les Henokiens har alltså levt 4 till 5 gånger så lång tid som genomsnittsföretaget på fortune 500. Det är onekligen imponerande. Men hur är det med andra företag? Med SME? Vi kanske måste börja studera företag som varelser, lära oss mer om dem.

När får vi en Linné för företagen?

Overkligt

washingtonpost.com reviderar nu siffran på antalet som kan ha omkommit i serien av flodvågor som följde på jordskalvet i går. 38 000. Det är bara en siffra, det är svårt att förstå vad den betyder - men det är oerhört. Dessutom drabbar det redan utsatta grupper, som lever i delar av världen som saknar den teknik, den ekonomi och de samhälleliga funktioner som skulle behövas för att hindra epidemier och lindra skadorna hos de överlevande.

Måtte det komma en tid då vi med teknik och vetenskap kan om inte förutsäga så åtminstone reagera snabbare på naturkatastrofer som denna. Seismiska varningssystem, sensorer och andra verktyg som gör det möjligt att varna de som befinner sig i en vågs väg.

Men intrycket består: det är overkligt - inte bara otroligt, utan overkligt. Det går inte att få medvetandet att absorbera siffrorna till fullo.

Sätt in pengar exempelvis här.

Jul...

Nu börjar det närma sig jul, och jag slår av på takten känner jag. Just nu lyssnar jag på musiken till Tim Burtons Nightmare before Christmas och skriver på ett utkast till svar på kommissionens konsultation om IT-politiken efter 2005. Det är både roligt och lätt absurt. Den som inte sett Nightmare gör klokt i att göra det i juletider. Burtons bildspråk och fantasi gör att familjen Addams framstår som förortsfina.

Se bara texten:

LOCK, SHOCK, AND BARREL
Kidnap Mr. Sandy Claws

LOCK
I wanna do it

BARREL
Let’s draw straws

SHOCK
Jack said we should work together
Three of a kind

LOCK, SHOCK, AND BARREL
Birds of a feather
Now and forever
Wheeee
La, la, la, la, la

Kidnap the Sandy Claws, lock him up real tight
Throw away the key and then
Turn off all the lights

SHOCK
First, we’re going to set some bait
Inside a nasty trap and wait
When he comes a-sniffing we will
Snap the trap and close the gate

LOCK
Wait! I’ve got a better plan
To catch this big red lobster man
Let’s pop him in a boiling pot
And when he’s done we’ll butter him up

LOCK, SHOCK, AND BARREL
Kidnap the Sandy Claws
Throw him in a box
Bury him for ninety years
Then see if he talks

SHOCK
Then Mr. Oogie Boogie Man
Can take the whole thing over then
He’ll be so pleased, I do declare
That he will cook him rare

LOCK,SHOCK, AND BARREL
Wheeee

LOCK
I say that we take a cannon
Aim it at his door
And then knock three times
And when he answers
Sandy Claws will be no more

SHOCK
You’re so stupid, think now
lf we blow him up to smithereens
We may lose some pieces
And then Jack will beat us black and green

LOCK,SHOCK, AND BARREL
Kidnap the Sandy Claws
Tie him in a bag
Throw him in the ocean
Then, see if he is sad

LOCK AND SHOCK
Because Mr. Oogie Boogie is the meanest guy around
If I were on his Boogie list, I’d get out of town

BARREL
He’ll be so pleased by our success
That he’ll reward us too, I bet

LOCK, SHOCK, AND BARREL
Perhaps he’ll make his special brew
Of snake and spider stew
Ummm!

We’re his little henchmen and
We take our job with pride
We do our best to please him
And stay on his good side

SHOCK
I wish my cohorts weren’t so dumb

BARREL
I’m not the dumb one

LOCK
You’re no fun

SHOCK
Shut up

LOCK
Make me

SHOCK
I’ve got something, listen now
This one is real good, you’ll see
We’ll send a present to his door
Upon there’ll be a note to read
Now, in the box we’ll wait and hide
Until his curiosity entices him to look inside

BARREL
And then we’ll have him
One, two, three

LOCK, SHOCK, AND BARREL
Kidnap the Sandy Claws, beat him with a stick
Lock him up for ninety years, see what makes him tick

Kidnap the Sandy Claws, chop him into bits
Mr. Oogie Boogie is sure to get his kicks
Kidnap the Sandy Claws, see what we will see
Lock him in a cage and then, throw away the key

Google Scholar - ny tjänst

Google Scholar är en ny tjänst för att söka i akademiska artiklar m.m. Google fortsätter förnya söktjänster genom att göra det enklare att söka i olika digitala register. Frågan är om man verkligen kan slå ut sajter som ssrn.com och citeseer.

Bloggen och inflytandet

I artikeln Web of Influence i senaste numret av Foreign Policy diskuterar författarna Daniel W Drezner och Henry Farrell bloggarnas inflytande över politiken. Det är en spännande artikel att läsa mot bakgrund av det nyligen avhållna svenska bloggforumet 2004. Artikelförfattarna menar att vi redan ser bloggare förvandlas till intellektuella i traditionella medier, och att bloggen har fått ett genombrott. De menar också att det som många sett som ett skäl att sörja - att bloggvärlden uppvisar ett "rik blir rikare"-fenomen när det gäller läsare och länkar - inte alls är ett problem. Bloggare med få läsare kan få stort inflytande om de har rätt läsare.

En ytterst läsvärd artikel som ger en anledning för bloggskeptikerna att kila tillbaks till ritbordet och börja om. Samtidigt innehåller artikeln tillräckligt mycket reality checks för att inte bli evangelisk. Läser du inget annat så läs då denna avslutning som summerar artikelns budskap väl:

One should also bear in mind that the blogosphere, mirroring global civil society as a whole, remains dominated by the developed world—a fact only heightened by claims of a digital divide. And though elite bloggers are ideologically diverse, they’re demographically similar. Middle-class white males are overrepresented in the upper echelons of the blogosphere. Reflecting those demographics, an analysis conducted by Harvard University’s Ethan Zuckerman found that the blogosphere, like the mainstream media, tends to ignore large parts of the world. Nevertheless, as more Web diarists come online, the blogosphere’s influence will more likely grow than collapse. Ultimately, the greatest advantage of the blogosphere is its accessibility. A recent poll commissioned by the public relations firm Edelman revealed that Americans and Europeans trust the opinions of “average people” more than most authorities. Most bloggers are ordinary citizens, reading and reacting to those experts, and to the media. As Andrew Sullivan has observed in the online magazine Slate, “We’re writing for free for anybody just because we love it…. That’s a refreshing spur to write stuff that actually matters, because you can, and say things you believe in without too many worries.”

Har bloggvågen bara börjat?

Clikz Stats har sammanställt en intressant analys av bloggosfärens tillväxt från siffror hos Technorati: The Blogosphere By the Numbers. I denna konstateras att bloggosfärens fördubblas var femte månad, och att en blogg startas var 5,8:e sekund. Över 90 procent av alla bloggar författas av människor under 29 års ålder.

According to David Sifry, Technorati's chief executive, the current number of blogs is now over 8 times bigger than the 500,000 blogs it measured in June, 2003. The company tracked 3 million blogs as of the first week of July, and has added over 1 million blogs to its stable since then. Meanwhile, Pew Internet & American Life reports a new weblog is created every 5.8 seconds. That roughly translates into 15,000 new blogs every day.

Den som trodde att bloggarna var ett one-hit-wonder får nog kila hem och dra ned tänkarluvan över öronen igen. Men vad bloggarna egentligen är - ur ett samhällsvetenskapligt perspektiv - är svårare att säga.

En viktig ny blogg!

Centrum för rätttvisa har nu en blogg!. Arbetet som Centrum... bedriver är både angeläget och spännande. Tänk om vi kunde få en större respekt för individens rätttigheter i Sverige, och mindre pragmatisk maktpolitik.

Nya texter uppe

Nu har jag lagt upp några kommande texter. En handlar om kollektivets renässans, en om kreditkortsbedrägerier på nätet och en om filantropi och IT-branschen. Här finns också några recensioner. Samtliga kräver lösenord (mejla om du vill ha ett!) och jag tar gärna emot kommentarer på dem!

På finansnytt ikväll i TV8

Ikväll var jag på TV8 och finansnytt och talade om skatteverkets ambitioner att inspektera olika auktionssajter för att se om privatpersoner säljer i en omfattning som måste kallas näringsverksamhet. Jag tror att problemet blir att dra gränser. Men utgångspunkten måste vara att medborgare har en rätt att sälja vad de äger utan att det betraktas som näringsverksamhet om det sker i normal omfattning.

Idag i Sundsvall

I morse kom jag in över ett gråtungt Sundsvall. I eftermiddag skall jag vara med på ett seminarium om e-förvaltningen här uppe, och tala om näringslivets synpunkter. Jag anslår presentationen när jag är klar. Jag sitter just nu i en hotellobby och skriver på min lilla bärbara dator, och förundras över WLANet på hotellet. Det här fanns inte för bara tre år sedan. Vi lever alltmer i ett fält av ständig uppkoppling.

Greiders DD om äganderättskränkning

Dalademokraten - Göran Greiders opinionsplattform - leder i dag webbnyheterna med det tragiska meddelandet att Tomtens datorer, med önskelistor från massor av barn, stulits. Är Tomten säker på att det inte bara är Göran som förstatligat Tomtens verkstad och befriat nissarna från kapitalismens ok?

En hittelön på 10000 utlovas för de två datorerna.

Larm om lista mindre listigt

Observers lista över de tio mest inflytelserika bloggarna i Sverige i dag har verkligen slagit igenom på nätet och i den svenska bloggosfären diskuteras knappt annat.

Vissa är våldsamt upprörda över listan och menar att antingen a) att de borde ha varit med eller b) att Observers metodik kan ifrågasättas. Ingetdera något som Observer protesterar mot, såvitt framgår av deras svar till några av bloggarna.

Larmet om listan är ett intressant tecken på det behov av hierarkier som finns även på det annars så jämlika nätet. När någon vågar publicera en lista blir alla nervöst intresserade av denna, undersöker grunderna för den och ifrågasätter den i grunden (en blogg utan kommentarer är ingen blogg, mumlar nätets alldeles egna bloggtalibaner - jag kan meddela att jag valt att inte ha kommentarer för att a) de förra spammades sönder (men TypePad har ett bättre spamskydd) och b) det finns inget som hindrar den som vill kommentera att göra det på sitt eget diskutrymme med sin egen blogg. Permalänkar finnes för detta ändamål: varsågoda!)

Varför blir folk så ängsliga?!

Vad är det med listor som gör att alla tappar sans och vett? Gör en egen lista! Det här är ju nätet förherrejesiken!! Publicera motlistor och motivera dem. Lansera en lista där alla får rösta om nu inte Observers lista duger. Skicka förslagen till Observer om du vill -- de kan säkert vara intresserade av den svenska bloggosfärens insikter.

Men sluta gnälla. Nu.

(Och kommentera här om ni vill - för hur är det nu? Är en blogg med en post som går att kommentera verkligen en blog? Puhlease...)

Uppdatering kl 22:07: Dennis på Sänd mina rötter regn upplever samma leda vid den loja losermentaliteten:

Och om nu liberalerna och/eller ”timbroiterna” hörs mest, gör något åt det då. Att istället sitta hemma i sin kammare och tjura är sådär lagom reaktionärt. Någon djävla revolutionär anda får det väl ändå vara i vänstern? Det är alldeles för mycket snack och för lite verkstad.

Det är inte ens reaktionärt. Det är en form av auktoritetstroende. Gör era egna bloggar, egna listor och egna metoder för undersökning. Bloggen är ett verktyg för aktivt, kritiskt tänkande och inte ett reaktivt medium för beklagandet av att den egna storheten går andra förbi.

Bloggarnas intåg i omvärldsbevakningen

I DN i dag finns en notis om en lista på de tio viktigaste bloggförfattarna i Sverige (vänligt nog finns jag med!). Listan, som sammanställts av företaget Observer, är intressant på flera sätt.

För det första, som DN noterar, är bloggen ett medium som tycks ha tagits över av liberala skribenter. Liberala bloggar dominerar listan (även om det är oklart var politiskt herr überblog Erik Stattin befinner sig).

För det andra är bloggarna i dag ett intressant medium för företag att hålla ordning på (varför tror ni annars att Observer har intresserat sig för detta nya fenomen? Naturligtvis inser ett företag som specialiserar sig på omvärldsbevakning att bloggar är en unik form av omvärldsbevakning i sig, och att de personliga filter som bloggarna tillhandahåller kan vara en viktig källa till information om företag m.m.)

För det tredje är det uppenbart att de som driver egna bloggar inte endast är vare sig professionella skribenter eller endast webbfolk. Det finns en intressant blandning: från PJ Online som är ett exempel på hur traditionella media kan utnyttja den nya tekniken (jag skrev mer om detta i Axess) till just nämnde Erik som är Sveriges utan tvivel mest inflytelserika bloggare utan att - så vitt jag vet - ha skrivit en ledare i någon tidning alls.

Till sist: många bloggar som nu drivs är inne på sitt tredje eller fjärde år. Det känns som ett rätt säkert uttalande att notera att bloggar är här för att stanna. Men hur kommer de att utvecklas? Hur ser bloggen ut om tio år? Där finns mycket spännande att diskutera.

Kanske är detta ett bra tillfälle?

Spökhistoria i Halloweentider...

Helgläsning i denna spökhistoria. Tankeväckande nog är det osäkert vad det som är avsett att skrämma i den - det beror kanske på om man är bigott motståndare till att alla skall kunna gifta sig, eller om man är mer rädd för zombies.

Ett enkelt lackmustest för den egna politiska inställningen alltså: vad tyckte du var läskigast i denna historia?

Läs gärna också About McSweeneys (A Journal Created By Nervous People in relative Obscurity).

Hos Lantz i P3

I dag var jag med i Lantz i P3 och pratade om falska avsändare på e-post. I går diskuterade jag samma sak med Karin Thunberg på SvD på Radio Stockholm. Är falska avsändare den nya generationens busringningar? Inte omöjligt.

Publik på Hayekfrukost i trans

Imorse var det Svante Nordins tur att trollbinda publik på Timbros Hayekfrukost nr 2. I går hade Paula Werenfels-Röttorp ett tankeväckande föredrag om Hayek och rätten, i dag var det Hayek och filosofin. Utmärkta morgonseminarier och spännande ämne. Kom på torsdag!

Dick Erixon

Dick Erixon tycker att jag är onödigt kritisk mot den blogg där bl.a. han medverkar i SvD. Han skriver:

I en intressant, men onödigt kritisk, artikel (ej online) analyserar Nicklas Lundblad i Axess det faktum att Svenska Dagbladets ledarsida startat ledarbloggen PJ just nu. Lundblad menar att ledarredaktionen ger upp problemformuleringsprivilegiet genom att kasta sig ut i bloggosfären istället för att sitta kvar på piedestalen.

Hela min poäng är dock att detta är en utveckling som vi bör välkomna, vilket jag också skriver i artikeln:

Ytterst är det naturligtvis en utveckling som vi bör välkomna. Ledarsidornas problemnformuleringsprivilegiumn löses upp i bloggosfärens höga luft, och det kan innebära att åsiktsbildningen kanske kan hitta nya former.

Erixon fortsätter:

Jag håller inte alls med. SVD visar att man har sådan styrka - i åsikter, i formuleringskonst, i saklighet - att man inte räds den nya arena i samhällsdebatten som bloggarna är. De som sitter på piedestaler kommer inte att stå sig väl i det nya medielandskapet. Se bara på USA. Flaggskepp som New York Times och CBS News har bringats på knä av bloggosfären, som obarmhärtigt har avslöjat att dessa medier inte alls besitter någon överlägsen kompetens eller saklighet.

Saken är bara den att jag inte rekommenderar att man skall sitta kvar på piedestalerna. Jag rekommenderar att man fortsätter, skriver och engagerar sig - och att den rationella legitimitetsgrunden sprids. Men det utesluter inte en kritisk analys: jag tror nämligen att bloggandet på många sätt kan utmana den existerande mediemakten.

PÅ PJ Just Nu kommenterar PJ Anders Linder:

Bloggaren Dick Erixon gör en kritisk analys av Nicklas Lundblads Axessartikel om PJ just nu (se bloggpost från 5/10 nedan). Erixon menar att det är helt rätt av SvD att visa tillräckligt med självförtroende för att kliva ned från piedestalen och delta i det friare åsiktsutbytet på nät och i bloggosfär.

Ja, kanske är det så man verkligen kan pröva om kvaliteten finns där!?

Just det. Och det är den viljan att pröva kvaliteten som är ny, spännande och sannolikt också farliga för ledarskribentens produktion av auktoritet. Men skall vi undvika det farliga? Har jag rekommenderat att SvD skulle välja en trýggare väg? Absolut inte. Jag har bara påpekat att det är ett modigt experiment.

Svd.se kommenterar min bloggartikel i Axess

SvD kommenterar artikeln i Axess och skriver bl.a.:

Lundblad skriver emellertid som om papperstidningen hade upphört att existera och SvD bara fanns på bloggen, och så är inte fallet. Den traditionella ledarsidan med sina höga kvalitetsambitioner - på papper och i pdf på webben - förblir den dominerande kanalen. För SvD är bloggen ett spännande komplement till de mer genomarbetade analyserna och kommentarerna - men just ett komplement.

Lundblads resonemang hänger också i hög grad på att något ska ske, som han i sin text nödgas notera ännu inte har skett, nämligen att vi inför full kommentarsmöjlighet på nätet. I ett sådant läge skulle onekligen gränsen mellan SvD och den övriga bloggosfären tunnas ut. Men något sådant har vi inga planer på: SvD:s erbjudande till läsarna är inte att ta del av allas synpunkter på allt mellan himmel och jord utan att erbjuda ett flöde av urvalt material försett med personliga, förhoppningsvis tankeväckande och läsvärda kommentarer. Genom en fullständigt fri kommentarsfunktion skulle gränsen mellan SvD och alla andra nätplatser suddas ut, kvalitetsmärkningen försvinna, och det tjänar varken SvD eller läsarna på.

Ledarbloggen innebär inte ledarsidans förvandling till renodlad realtidskommentar å ena sidan eller allmänt klotterplank å den andra. PJ just nu är ett mindre dramatiskt försök att lära av livet i en ny miljö, samt att göra ledarjournalistiken mer levande och närvarande, generösare i sitt förhållande till idékällor och andra medier, med större aptit på feedback, men inte mindre medveten om att man måste hålla hög kvalitet för att förtjäna läsare.

Det är intressant just att notera kommentaren om kommentarmöjligheterna. Det är nog i denna möjlighet som en ledarskribent skulle sätt mest på spel. Kanske är SvD:s policy då den kloka: att inte förvandlas till klotterplank.

I övrigt håller jag nog inte med om att jag skriver som om papperstidningen inte funnes. Jag skriver däremot som om papperstidningen och webbplatsen hör i hop mycket nära, kanske närmare än vad man ofta inser.

Eudoxa har ny webbplats

Tankesmedjan Eudoxa har nu en ny webbplats. Där återfinns bl.a den artikel om maskeringsförbud som Waldemar Ingdahl och jag skrev -- men nu på denna länk.

IDGs Säkerhetsturné i Göteborg

I dag är vi i Göteborg. Just nu talar Veritas om datalagring, och det trådlösa lanet på hotellet ger möjlighet att rapportera i realtid. Tycker verkligen om möjligheten att få informationsaccess direkt. Det är inte bara kul -- det ger möjligheter att arbeta mer effektivt. De trådlösa näten kan också användas för att kommentera föreläsare i realtid. Jag bävar för den dagen...

Tåg online

Stora framsteg! Nu kan man surfa från tåget! Jag sitter på Linx på väg till Karlstad och surfar på ett trådlöst LAN. Underbart bra!

Essäer och bloggar

Slashdot har en intressant, lång och delvis het diskussion om essäns roll och form i informationssamhället. Det är intressant läsning - dels på grund av formen (som faktiskt blir prövande och essäistisk, samtidigt som den är fragmentarisk och snuttifierad) och dels på grund av ämnet. Behöver vi essäer alls? Läsvärt och tänkvärt.

IT-företagen rapporterar nu att antalet företag som anställer ökar

I det senaste nyhetsbrevet från IT-företagen finns glädjande nyheter:

För första gången sedan IT-Företagsinkatorn började genomföras visar undersökningen en klar övervikt för de företag som ökar antalet anställda. Siffrorna gäller andra kvartalet 2004 men ökningen förväntas fortsätta under Q3. Siffrorna i IT-Företagsindiskatorn för andra kvartalet 2004 är överlag positiva. Alla delbranscher redovisar ökad fakturering och lönsamheten ligger på en stabilt positiv nivå. Också förväntningarna för kvartal tre är positiva.

Läs rapporten här (i wordformat).

Dagen i Bryssel

Spenderade dagen i Bryssel. I dag har e-Europe Advisory Group (där jag ingår) börjat arbetet med att ta fram input till EU-kommissionens uppdatering av e-Europe 2005. Vi får se hur det går. Jag återkommer med mer utförliga resultat.

PJ Online

Svenska Dagbladets politiske chefredaktör PJ Anders Linder bloggar nu.
Det är glädjande att se att åtminstone en av de stora tidningarna prövar nya former för publicistisk verksamhet. Bloggen skall bli intressant att följa -- för det är ju först efter ett par två år som en blog får sin karaktär ;-)

Kommentar om Doom 3

Nyligen hemkommen från Skeviks gård på Värmdö. Trevlig konferensanläggning, och höst i luften. Hade en kommentar om Doom 3 i SvD i dag, men den finns ännu inte på nätet. När den kommer upp skall jag länka här. Dagens diskussionsämne verkar bli debattartikeln i DN. Det är rätt sorgligt att en bransch med sådana resurser - filmbranschen - skall vara så rädd för framtiden. Men det är inte ovanligt om man tittar till upphovsrättens historia. Den som läser den dom som jag refererat nedan (MGM - Grokster) finner en redovisning av den räddhågsenhet som präglar rättighetsindustrin.

Dags igen...

...ned i mörkret. Här sitter jag och häckar i en ventilationsgång. Man bara vet att det kommer att bli problem när det är sådär många sköldupgrades framför en. I dagarna kommer en kommentar i SvD om Doom 3. Det är ett infernaliskt spel. Men på ett bra sätt...

Ny plats för webbloggen

Nu är det dags att flytta hela webbloggen till en tjänst. Jag har valt TypePad för att de a) imponerade på mig och b)var snabba och enkla att arbeta med. Nu hoppas jag bara att övergången kommer att gå bra. Jag tror att det jag sett hittills fungerar, men rapportera gärna eventuella konstigheter till mig på nicklas@acm.org - om ni har tid.

I och med denna övergång konsoldieras också alla mina webbplatser till en enda -- cyberklatura.net, skriver.nu och ehandelskammaren.nu kommer nu alla att bli Kommenterat. Det är en absolut nödvändighet. Till sist hade jag inte tid att hålla någon av webbplatserna uppdaterad, och då blev det bara tråkigt att besöka dem.