Christer Sturmark avgick i dag från sin post som ordförande för den IT-politiska strategigruppen. I ett pressmeddelande förklarade IT-minister Ulrika Messing att hon respekterade Sturmarks beslut, och att hon nu själv går in som ansvarig. Skälet till avgången uppgavs vara att gruppen nu går in i en operativ fas och att Sturmark då inte skulle behövas.
Det har varit en spännande utmaning att vara med i arbetet med att bygga upp den IT-politiska strategigruppen. Jag tycker vi fått ett bra gehör i branschen och skapat oss en bred arena att arbeta vidare inom, säger Christer Sturmark i en kommentar till sitt besked.
Strategigruppen har nu hittat sin form och står inför arbetet med att bistå i arbetet med den IT-politiska proposition som Ulrica Messing påannonserat till 2005. Gruppen går nu in i ett aktivt beredningsarbete inför den IT-politiska propositionen och jag har då gjort bedömningen att det inte är jag som ska leda gruppen i den kommande fasen. Arbetet som ordförande har varit ett deltidsuppdrag, men tagit en stor del av min tid under det gångna året och av naturliga skäl begränsat vilka andra åtaganden jag kan ha som riskkapitalist, konsult och entreprenör. För att kunna ägna den delen av min verksamhet mer tid, har jag beslutat att lämna rollen som ordförande i strategigruppen.
Detta skäl framstår som nys. Den som går tillbaka till gruppens bildande och läser de pressmeddelanden som då släpptes kan se klart och tydligt att gruppen redan från början skulle vara operativ. Då - 18:e juni 2003 - menade Messing följande:
Strategigruppen ska vara rådgivande till regeringen och vara en pådrivande kraft för att uppnå det IT-politiska målet om ett informationssamhälle för alla. Som en del i strategigruppens uppdrag ligger att se över hur vi skapar ökad tillgänglighet och tillit till tekniken. Strategigruppen ska också arbeta för att stärka informationsteknikens möjligheter att bidra till tillväxt och nytta genom att skapa samarbeten och miljöer som utvecklar informationstekniken och främjar konkurrensen mellan olika företag och produkter. Ordförande för gruppen kommer vara Christer Sturmark.
Det är svårt att se vad det är som förändrats. Sturmark utsattes för kraftig kritik i somras av bl.a. Stockholms Handelskammare som i rapporten Det försvinnande försprånget menade att IT-politiska strategigruppen tillkommit under olyckliga omständigheter och organiserats illa:
Under mars månad, nästan tio månader efter det att gruppen bildades,
förutskickades att gruppen nu tänkte konkretisera sitt
handlingsprogram till särskilda grupper för olika ämnen. Dessa
grupper skulle arbeta med frågor som IT och infrastruktur, men deras
sammansättning var oklar. Sturmark själv hävdade att gruppernas
sammansättning kommer att tillkännages pö om pö .
Strategigruppen har också haft problem med att definiera sitt
förhållande till andra grupper som arbetar med IT-frågor inom
regeringskansliet. Relationen till e-delegationen är oklar, liksom
relationen till den särskilda grupp på justitiedepartementet som
arbetar med frågor om IT och demokrati.
Nästa ett år efter det att strategigruppen utannonserats skrev Dagens
Industri på ledarplats:
Den it-politiska strategigruppen har ett brett men diffust uppdrag. I
verksamhetsbeskrivningen finns gott om formuleringar som "att
identifiera" och "att verka för". Med tanke på denna luddiga uppgift
borde valet av ordförande i sta llet ha landat på en handlingskraftig
utförare. Christer Sturmark är bra på en enda typ av affärer - att sälja in
sig själv. Det är ofattbart att regeringen i hela it-Sverige inte kunde
hitta någon annan till att leda arbetet i strategigruppen.
Det är svårt att uttala sig om Sturmarks lämplighet som person, och
det vill inte heller Stockholms Handelskammare, men faktum är att
mycket av rapporteringen kring gruppens arbete drunknat i den
publicitet som handlar om Sturmark och hans lämplighet och detta
faktum förminskar gruppens chanser att lyckas uträtta något.
Strategigruppens första år kan inte beskrivas som särskilt lyckat.
Samtidigt som det är självklart att det måste finnas en period för
uppbyggnad och utveckling är det lika självklart att det i Sverige finns
ett betydande arbete att bygga vidare på. Behovet av att uppfinna
hjulet på nytt är begränsat. Gruppens presentation av det första årets
insatser möttes också med mycket ljum kritik.
Kort därefter följde Rikrevisionen med en mycket kritisk rapport om IT-politiken som ekade slutsatserna från ITPS kritiska utvärdering som dömde ut den svenska IT-politiken i grunden. Nu tar regeringen en del av konsekvenserna av detta IT-politiska misslyckande, och Messing tar direkt ansvar för gruppen. Det är positivt - nu får vi se vad hon kan åstadkomma.