Groksterdomen
Så har nu domen i det s.k. Grokstermålet avkunnats. Domen ser ut att vara en total seger för upphovsrättsindustrin. Domare Souter - som skrivit den - antyder till och med att upphovsrättsindustrin skulle kunna vara berättigade till "summary judgement" - en snabb dom i ett självklart ärende.
Vad betyder då detta? Har den gamla dom där amerikanska HD avvisade talan mot tillverkare (Sony) av videospelare nu upphävts? Knappast. Grokstermålet handlar om aktörer som medvetet uppmanat till upphovsrättsbrott:
Discovery revealed that billions of files are shared across peer-to-peer networks each month. Respondents are aware that users employ their software primarily to download copyrighted files, although the decentralized networks do not reveal which files are copied, and when. Respondents have sometimes learned about the infringement directly when users have e-mailed questions regarding copyrighted works, and respondents have replied with guidance. Respondents are not merely passive recipients of information about infringement. The record is replete with evidence that when they began to distribute their free software, each of them clearly voiced the objective that recipients use the software to download copyrighted works and took active steps to encourage infringement. After the notorious file-sharing service, Napster, was sued by copyright holders for facilitating copyright infringement, both respondents promoted and marketed themselves as Napster alternatives. They receive no revenue from users, but, instead, generate income by selling advertising space, then streaming the advertising to their users. As the number of users increases, advertising opportunities are worth more. There is no evidence that either respondent made an effort to filter copyrighted material from users' downloads or otherwise to impede the sharing of copyrighted files.
Det betyder att det inte är en dom som förbjuder tekniken i sig, utan en dom som förbjuder företag att uppmana sina användare att använda tekniken för att bryta mot lagen. Och detta är viktigt!
Groksterdomen är endast en seger för upphovsrättsindustrin i så måtto att företag inte öppet får bedriva verksamhet som uppmanar till brott mot gällande rätt. Det är inga nyheter, ingen seger och ingen framgång. Det är knappt ens förvånande.
Domstolen skriver:
The tension between the competing values of supporting creativity through copyright protection and promoting technological innovation by limiting infringement liability is the subject of this case. Despite offsetting considerations, the argument for imposing indirect liability here is powerful, given the number of infringing downloads that occur daily using respondents' software. When a widely shared product is used to commit infringement, it may be impossible to enforce rights in the protected work effectively against all direct infringers, so that the only practical alternative is to go against the device's distributor for secondary liability on a theory of contributory or vicarious infringement. One infringes contributorily by intentionally inducing or encouraging direct infringement, and infringes vicariously by profiting from direct infringement while declining to exercise the right to stop or limit it. Although "[t]he Copyright Act does not expressly render anyone liable for [another's] infringement," Sony, 464 U. S., at 434, these secondary liability doctrines emerged from common law principles and are well established in the law, e.g., id., at 486. Pp. 10-13.
Och:
Moreover, there was no evidence that Sony had desired to bring about taping in violation of copyright or taken active steps to increase its profits from unlawful taping. Id., at 438. On those facts, the only conceivable basis for liability was on a theory of contributory infringement through distribution of a product. Id., at 439. Because the VCR was "capable of commercially significant noninfringing uses," the Court held that Sony was not liable
Sonymålet står sig, men två "undantag" har tecknats: "vicarious" och "contributory" intrång i upphovsrätten. Kärnfrågan blir då: skulle det vara möjligt att stämma exempelvis Bram Cohen för BitTorrent? Svaret blir (förmodligen) att det inte skulle vara möjligt, eftersom Cohen vare sig "contributorily" eller "vicariously" gjort intrång i någons upphovsrätt.
Trackersajter blir emellertid - om de inte redan varit det i USA - direkt olagliga.
Förmodligen har vi fokuserat på Grokster i onödan: målet är inte det principiella mål som vi trodde, utan ett ganska enkelt rättsfall. Och att det - som Aktuellt antyder - skulle vara ett slag mot fildelningen är nog också fel: vad som skett är ju att företag som vunnit på intrång i andras upphovsrätt dömts för denna affärsmodell (som varit uttalad och medveten).
Det viktiga är detta: det blir inte möjligt att förbjuda fildelningsteknik eller utvecklingen av fildelningsteknik. Och när det inte finns företag i bakgrunden blir domen helt irrelevant.
Musikindustrin hyllar nog detta som en seger bara för att det är så litet annat som går dem väl.
Nyhetsrapportering om målet.
MercuryNews.com skriver bra och mycket om domen. Tidningen trycker på den betydande osäkerhet som kommer att bli resultatet av domen (och faktiskt kan bli en seger för upphovsrättsindustrin, eftersom osäkerheten kan skapa försiktighet i teknikutvecklingen):
Taranto's partner in the case, Fred von Lohmann of the San Francisco-based Electronic Frontier Foundation, predicted the decision will ``unleash a new era of legal uncertainty on America's innovators'' and that unresolved questions ``will probably tie up courts for a long time.''
Washington Post skriver också om målet, och skriver - precis som många andra - att det är första gången som musikindustrin får en framgång:
While the entertainment industry successfully sued thousands of individual file-traders, it largely failed in efforts to punish file-sharing providers for the actions of their users.
Men det stämmer inte. Napster stängdes ju ned! Egentligen är ju målet inget annat än en fortsättning på Napstermålet.
Tom's Hardware diskuterar den förmodligen viktigaste frågan om hur "secondary infringement"-doktrinen kommer att utvecklas. En uppenbar risk är att upphovsrättsindustrin nu tar Groksterdomen till intäkt för att stämma internetleverantörer enligt principen "de tjänar pengar på fildelning".
Corante noterar också att det inte handlar om p2p.
C-Net News utnämner vinnare och förlorare. Bland förlorarna räknar man upp tillverkare av mp3-spelare: eftersom de endast kan användas till "olagligt" bruk. Det är förstås nonsens: det finns enormt mycket mp3-musik som delas lagligt på garagebandscenen online. Den är minst lika värdefull som kommersiell musik som i dag inte erbjuds i konsumentvänliga format.
James DeLong vid Tech Central Station är positiv på grumliga grunder, men har några bra poänger.
Billboard.biz berättar om teknikföretagens svar och analys.

Det är symptomatiskt för just USA att fatta ett sådant här beslut, man kan samtidigt fråga sig varför skuldbördan faller på tillverkare av media eller program som kan användas att distribuera upphovsrättsskyddat material ?
Jag skulle tro att det är dyrbar lobbyism som givit sitt utslag. Hur förhåller sig US Supreme Court till vapenindustrin i USA till exempel, dubbelmoral.
Jag vet, tillgång till vapen ökar sannolikheten för våldsbrott men är det verkligen jämförbart med upphovsrättsbrott ? Tydligen inte då det senare är mycket värre enligt domstolsutslag.
Posted by: sy | 28 juni 2005 at 10:18
Fast din sista kommentar från domen om Sony motsägs ju på ett annat ställe - där Sony annonserade om att köparna av deras videobandspelare kunde skapa sig ett bibliotek av sina favoritprogram. Det uppfattades i alla fall som att de var inne på just den linjen: Uppmuntran till upphovsrättsbrott.
Posted by: Kal Ström | 28 juni 2005 at 10:28
Citat från Tom's Hardware
"In a twist of irony, Sony--the plaintiff defending its Betamax technology in the 1984 case--is today the parent company of MGM, the plaintiff attacking P2P technology today."
Posted by: Local | 28 juni 2005 at 10:46
Kal: Nja, i både den nu aktuella och den då aktuella domen talades om "time-shifting" som helt acceptabel fair use. Och visst finns det en skillnad mellan Sony och Grokster. Naturligtvis blir dock läget otydligare nu.
Posted by: Nicklas | 28 juni 2005 at 10:59
Felstavning: "upphovsrätsindustrin" i andra meningen.
Posted by: Blenda | 29 juni 2005 at 15:22